Varit på personalmöte i dag. Valde att ta bussen dit och hem. Resan dit gick bra, värre var det hemåt.

Vid två tillfällen höll bussen på att krocka med bilar, vet inte om de var halvblinda eller självupptagna. Sista tillfället så blev busschauffören uppenbart upprörd på någon i en norskskyltad bil och gick lös hårt och länge på ljustutan av förståeliga skäl.

Sedan apropå alla turer jag själv tar sittande bakom ratten så är mitt intryck att människor i hantverksyrken i sina skåpbil i stort sett alltid har bråttom, häpnadsväckande bråttom. Går affärerna så dåligt eller? Kanske de i hantverksyrken borde få utrusta sin skåpbilar med blåljus så att vi vanliga bilister blir förvarnade när de kommer på sina utryckningar?

Eller kanske GRÖNA saftblandare för att de i de riktiga blåljusyrkena inte ska bli omkörda av hantverkare på utryckning, men ”nästan”?

Förra veckan blev smått kaotisk. Vaknade sent den 21 april eftersom jag skulle jobba de kommande två nätterna. Men medan jag sov hade det ringt på mobilen från dolt nummer ett flertal gånger. Lyckligtvis hade man lämnat ett meddelande, ett mycket stressande sådant.

Det var Frölunda Specialistsjukhus som sökt mig eftersom jag skulle opereras dagen efter. Ett meddelande förkunnade att jag hade en timme på mig att ringa tillbaka, annars skulle någon annan få ta min plats i kön och jag ombokas.

Ombokas, i helvete heller. Min värk i knäna har jag plågats av alldeles för länge redan innan så istället för ett stillsamt uppvaknande med de vanliga kopparna kaffe så blev det först att ringa planeringen på arbetet och förklara läget. Att jag skulle opereras visste vi men inte när och hade lärt upp en kollega som skulle köra min bil när det var dags för operation. Men då var tanken att jag förmodligen skulle få veta operationsdatum i god tid vilket knappast dagen innan är. Jobbet fick improvisera och lösa det med resurskolleger.

Ringde därefter sjukhuset och förklarade att jag absolut vill opereras nästa dag men hade ingen aning om att det var dags. De förklarade att de skickat en kallelse för länge sedan. Jag svarade att då har PostMord ännu en gång slarvat bort min post, i gengäld så brukar jag få post tillhörande någon som bor ett par kvarter bort och mitt förtroende för PostMord är allt annat än på topp. Vi bokade operationen och jag bad om att få ringa tillbaka efter att jag fått dricka kaffe. Jo, de kunde höra att jag verkade lite yrvaken och de hade medan de jagade mig även i desperation ringt min mor som förklarade för dem att jag mest troligt låg och sov.

Nästa samtal var jag avsevärt piggare och kunde ställa frågor relevanta inför operationen. Jag skulle tydligen sövas och fick inte äta efter midnatt och skulle dubbelduscha mig tre gånger med Descutan med mera. Löste transport med bästa vännen före och efter operationen.

Den stora dagen inföll dagen efter och det var väldigt mycket information och förhör, hälsodeklarationer och undersökningar. Jag hade helt nyligen varit förkyld och narkosläkaren tyckte att det lät inte helt 100 från lungorna och de ville därför att jag opererades med lokalbedövning, inte mig emot. Artroskopi (titthålsoperation) var jag bra sugen på att kunna titta på. Snabbtest Covid-19, det var ju positivt att få veta att jag var negativ. Ortopeden som skulle operera kollade knäna och jag påtalade ett ganska nytillkommet problem i mitt vänstra knä som smärtar så pass att jag när det sker bara skriker rakt ut. Först konstaterade han att jag trots avsaknad av korsband sedan mitten på 90-talet hade i närmaste full stabilitet i knät, tack jobbet som gett mig starka benmuskler 🙂 Sedan tryckte och bände han och jag skrek rakt ut.
Vid tidigare undersökning har man missat detta nyupptäckta problem som inte syntes på röntgen men som uppstod efter att jag fått en kortisonspruta, antar svullnad gått ner och problemet uppdagades för mig. Då vid den undersökningen var åsikten att knät var i för dåligt skick för operation på grund av svår artros som låg på en trea och på en fyrgradig skala skulle jag med operation hamna på fyra. Nu när ortopeden fick mig att skrika insåg han att menisken glider ut mot knäts yttersida och trycker på och flyttar på ledbandet, därav smärtan. Så det blir trots allt operation även av vänster knä längre fram i tiden.

Operationen gick bra och jag följde på bildskärmen med stort intresse ingreppet och ortopeden förklarade väldigt mycket vad jag såg och vad han gjorde, utöver meniskskadan och ganglion var höger knä i mycket bra skick.

Fick med mig lite olika tabletter med mig hem och de starkaste var Oxynorm. Det kändes bra i knät fram till kl 22 då lokalbedövningen helt tydligt slutat verka och hela benet värkte enormt. Tog två Alvedon och en Ipren till att börja med och det fungerade så jag slapp ta den narkotikaklassade medicinen, lyckades somna till slut.

Nu har det gått ett gäng dagar och det större yttre bandaget är av och knät är inte speciellt svullet och ingen smärta ännu så länge och så hoppas jag det förblir.

Sjukskriven till 30 maj då ortopeden anser att mitt arbete är påfrestande och knät måste få återhämta sig ordentligt innan jag åter stormar fram i arbetet 🙂

Inför nästa operation får jag med tanke på postens fumliga hantering av brev göra upp en reservplan med sjukhuset känner jag.

Hej blåggen. I fredags när jag skulle köra till jobbet såg jag i backspegeln en ambulans på utryckning från Östra Sjukhuset. Jag hann ut på E20 i riktning Göteborg och i höjd med Röde Orm på 70-sträckan ligger jag i högerfilen, lite längre fram i vänsterfilen var det en förmodad ”söndagsbilist” som tagit fel på veckodag.

Tittade i backspegeln för att se hur det gick med ambulansen, den passerar mig och får längre fram sakta in trots blåljus och sirener för söndagsbilisten låg kvar i vänsterfilen.

Inte bytte söndagsbilisten fil för att släppa fram ambulansen, nej den bromsade in hårt så att även ambulansen fick göra detta.

Ambulansföraren blinkade med helljus och la sig på signalhornet och när de båda ekipagen nästan stannat helt så får ambulansen göra filbytet. Även jag fick ju sakta in i väntan på att det skulle bli ordning på eländet.

Känner för vart år som går och ju fler som tar körkort att andelen kassa trafikanter ökar nästan i kvadrat.

Oj, höll ju på att missa det absolut färskaste inom trafikincidenter. Bor vid ett torg med några butiker och ett gäng parkeringsplatser. För en timme sedan körde en vit VW Polo ut från sin p-plats och stannar sedan för att ett annat fordon lite längre bort backar ut från sin p-plats. Bilen backar, bilisten i Polon tutar när avståndet börjar bli lite väl intimt. Den backande bilen en svart Dodge Challenger verkar inte ta notis om den tutande bilen och föraren verkade därtill ovetande om backspeglars funktion. Så en ljudlig smäll senare stod jag och antecknade registreringsnumren utifall att någon skulle smita från ansvar. Men de två skötte åtminstone detta, efter att ha flyttat på fordonen så att trafiken skulle kunna passera. De small ihop rätt bra för stötfångaren på Dodgen hade klättrat lite på karossen.

Nämnde i föregående inlägg att det fanns även en sommarbil. Efter att jag skrivit det inlägget var klocka inte mer än att det passade att tvätta även sommarbilen. Det är min ögonsten och den får presenteras mer ingående i ett annat inlägg.

Första möjliga hindret var att få motorn att starta. Den kan vara periodvis vresig att få igång när den stått, bilen är gammal och motorn minst sagt speciell. En wankelmotor i originalskick för övrigt.

Gick till P-huset och betraktade bilen, en fet beläggning täckte den och beslutet att tvätta den var motiverat. Började med att skruva loss de undre tändstiften kallade Leading och kopplade bort tändspolarna. Körde runt motorn ett tag på full gas för att ventilera ut eventuellt vatten, olja och bensin. Det börjar nog bli dags för en renovering snart för det tog en stund innan det var ren luft som kom ut ur tändstiftshålen.


Monterade tillbaka tändstiften och kopplade in tändspolarna igen och aktiverade även bränslepumpen. Tog en stund innan bensin pumpats in i förgasaren och motorn fick bränsle. Men som vanligt hoppade den igång även om den var lite vresig. När jag släppte nyckeln från startläge till tändningsläge gick motorn knappt på en rotor och det var smått spännande att se ifall den skulle behöva assistans av startmotorn igen men efter nästan en minut så vaknade även den andra rotorn och nu gick det fort. Alla fyra tändstiften trädde i tjänst och motorn gick upp till 2000 rpm. Det var full choke på den och jag kunde snart sänka densamma så motorvarvet gick ner. Bakom bilen såg jag i backspegeln tjock rök värre än Londons berömda dimma. En bilist på väg in till sin parkering undrade nog om hen skulle ringa efter en brandbil eller två.

Backade ut och körde mot tvättanläggningen. Täckte bilen och motorrummet med Powerfoam som fick verka en stund innan det var dags för högtryckstvätt. Tog sin lilla stund innan vattnet som lämnade bilen såg ut som vatten istället för en brun sörja.

När jag var klar så var det ut på E20 för att blåsa lacken torr, kände att däcken plattat till sig och åkte för att kolla lufttrycket i dessa och körde en liten sväng igen ut på E20 och bilen kändes tajtare med mer luft i däcken och kommer snart kännas runda igen efter att den fått rulla lite istället för att bara stå. Nästa vinter kanske jag ska palla upp bilen för däckens skull, alternativt starta den oftare och låta däcken rulla lite.

När jag var nöjd så ställdes bilen åter på sin plats och denna gången la jag på biltäcket som jag missat tidigare denna vinter. Men nu börjar vädret bli hyggligt och tror jag redan senare idag ska låta Vide KAJ få komma ut och motionera sig lite.

När den lämnade fabriken och fram till denna vinter har den för det mesta varit blå till färgen. Men jag har inte varit i form denna vinter och mest sovit utöver att arbeta. Men nu börjar vädret arta sig så på väg hem efter uträttat ärende fick jag en impuls att ställa mig i tvättkön och vänta på min tur. Så till slut lämnade bilen det bajsbruna stadiet bakom sig och rätt färg framträdde än en gång.

Kollade min andra bil i P-huset, den är en sommarbil och har stått utan täcke och såg mer grå ut än vit. En äcklig fet beläggning och ska nog se om den vill starta i dag, i så fall får den också tvättas.

Rensat sidan på innehåll ännu en gång och gör en ny nystart. Jag lider av svår skrivklåda och borde därmed inte ha några problem att fylla på med innehåll, men hur det ska läggas upp här för att bli överblickbart är väl det som jag velat fram och åter med alltsedan starten. Så nu tror jag att jag struntar i velandet och bara kör på för fullt och får fundera allteftersom på om jag trivs med hur, var med mera gällande att hitta äldre material med mera.